Nunchaku NS19 är ett träningsredskap byggt för utövare av kobudo, karate och moderna kampsporter som vill bygga upp koordination, grepp och rytm. Modellen följer den klassiska japanska designen med två handtag förbundna av en kort kedja, balanserad för flytande åttor och övergångar. Den passar både nybörjare som tränar grunder och mer vana utövare som söker ett pålitligt redskap för dagliga pass.
Material och kvalitet
Handtagen är tillverkade av massivt hårdträ med en slipad finish som dämpar friktion mot handflatan utan att bli halt vid svettiga pass. Kedjan är av rostfritt stål med svetsade länkar och två lagrade svivlar som motverkar att linan tvinnar sig under snabba rotationer. Övergången mellan trä och metall är fäst med en infälld bult, vilket ger en stadig konstruktion utan glapp. Ytbehandlingen är matt och döljer mindre märken som uppstår vid kontakt med makiwara eller träningsdocka.
Användning
NS19 är främst avsedd för soloträning, kata och kontrollerade pass med tränare. Den fungerar för grundövningar som åttor, byten mellan händer, fångster under armen och bakom ryggen, samt för mer avancerade kombinationer i kobudo-stil. Vikten gör att redskapet är märkbart i handen utan att tröttna axeln efter några minuter, vilket hjälper till att bygga teknik snarare än ren styrka. Användning mot partner kräver skyddsutrustning och bör begränsas till mycket erfarna utövare.
Storlek och mått
Varje handtag mäter cirka 30 cm i längd med en diameter på runt 2,8 cm, vilket passar de flesta vuxenhänder. Kedjan är ungefär 6 cm lång mellan handtagen, en standardlängd som ger bra kontroll utan att fastna i kläder. Total vikt ligger kring 350–400 gram, fördelat jämnt mellan de två sidorna.
Skötsel
Torka av trähandtagen med en lätt fuktad trasa efter pass och låt dem lufttorka stående. Undvik att lämna nunchakun i direkt solljus eller i bilen sommartid, eftersom värmen kan göra träet sprött. Olja in handtagen några gånger per år med linolja eller en neutral möbelolja för att bevara fibrerna. Kedjan tål en droppe symaskinsolja på svivlarna om de börjar kärva, men ska annars hållas torr.
Efter några veckors daglig träning sitter handtagen fortfarande stadigt och kedjan rör sig fritt utan att hacka. Träet har fått en mörkare ton där handen ligger, vilket är normalt slitage snarare än ett fel. Två begränsningar är värda att nämna: lacken är tunn och repas om redskapet tappas mot betong, och den fasta kedjelängden gör att riktigt små händer kan tycka att avståndet är i underkant.
